hallon- och blåbärskrisp m. kardemumma.

Eftersom jag i samband med nyår lovade mig själv i nyårslöfte att gå ner i vikt och vara fit till sommaren så försöker jag hålla igen på godsaker, men ibland så bara måste man, och det finns ju nyttigare alternativ. Hittade ett recept på hallon - och blåbärskrisp med kardemumma hos viktklubben. En lite nyttigare sorts smulpaj med rent fruktsocker. Blev riktigt lyckat, friskt och gott och passar utmärkt med lite lätt vaniljglass. 1 portion innehåller ungefär 283 kcal.

Hallon- och blåbärskrisp med kardemumma
1 portion = 283 kcal
Antal portioner: 4

Tillagningstid: 30 minuter
250 gram frysta blåbär
250 gram frysta hallon
3 msk fruktsocker
3 msk potatismjöl

Krisp:
0.5 dl vetemjöl
0.5 dl fiberhavregryn
2 msk solrosfrön
0.5 tsk malen kardemumma
0.5 tsk salt
3 msk fruktsocker
3 msk flytande margarin, ev mjölkfritt

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 200°.
2. Blanda bären med fruktsockret och potatismjölet och lägg det i en pajform.
3. Blanda mjöl, havregryn, solrosfrön, kardemumma, salt och fruktsocker med det flytande margarinet till en smulig massa.
4. Fördela massan över bären och grädda ca 20 minuter tills pajen fått fin färg. Lätt vaniljglass är gott till.

lancomefavoriter.

glömde skriva om mina nya favoriter i sminkväskan, fick presentkort på åhlens av min låtsaslillebror i julklapp, så jag slog till på en dyrgrip till eyeliner, nämligen relativt nya liner design från lancome. jag gillar den eftersom den är lättapplicerad och ser ut som en tuschpenna, inte rinnig alls utan väldig precis. en mascarafavorit sen länge är fatale, med kam istället för borste. eftersom min förra börjat bli torr inhandlades en ny sån också. det krävs viss övning för att få till fransarna men när man fått in touchen blir det riktigt långa och fina fransar. me like very much!

sofis mode.

köpte skitblaskan aftonbladet idag enbart för att få tag i den medföljande modetidningen, sofis mode. jag gillar den, även om den gärna hade fått innehålla lite mer. roligast var nog budgettipsen från alla större klädkedjor, karolina skandes bloggkoll och reportagen, om en tjej som var träningsbesatt, victoria beckham samt en tjej som sa ifrån efter att ha blivit mobbad på jobbet. kul med lite djup i kombination med massvis av yta. orkar man inte köpa tidningen så kan man alltid kolla in sofis mode på nätet, står rätt mkt där också. dessutom hittade jag via skandes blogkoll rars blogg, där jag fastnade ordentligt. skön tjej!

bild lånad från hotspot.

skvallertjejen.

ikväll klockan 20.00 börjar gossip girl (som jag skrivit om tidigare) på kanal 5. eftersom jag redan sett hela första säsongen så tänker jag ägna mig åt pluggande, men om du inte har sett serien tycker jag du ska ratta in femman och kolla in den. snygga kläder, snygga karaktärer, intriger, fester, droger, shopping, skvaller och sex. det kan inte bli mycket bättre än så. :)

luspank.

jag känner verkligen hur mitt humör påverkas av min ekonomiska situation just nu. jag får visserligen det sketna studiemedlet, men avundas de av mina kompisar som redan är ute i arbetslivet och plockar hem cirkus trettio tusen i månaden. jag kan inte gå till mina föräldrar och gnälla, för mamma säger alltid blankt nej och pappa blir så besviken och arg på mig, och det orkar jag inte med.

jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att överleva denna månaden. fick anstånd på januarihyran, så behövde bara betala halva den, men hela februarihyran, plus att jag har elräkning, telefonräkning och avbetalning av lån. blir väl till att äta nudlar eller någonting. jag som tyckte mig må mycket bättre för ett tag sen är nu nere på nivå noll igen. hur får man tag i snabba cash med värdigheten i behåll utan att göra något kriminellt?

heath ledger hittats död.

skådespelaren heath ledger hittades igår död i sin lägenhet på manhattan i new york, det var hans hushållerska som knackat på hans dörr och öppnat när han inte svarade, hon hittade honom då naken på sängen med sömntabletter vitt sprida omkring honom. heath har enligt bekanta ryktats varit deprimerad sista tiden och haft svåra sömnproblem, och på perez hiltons blogg kan man läsa om hur heath försökt sätta sig in i rollen som den oempatiska schizofrena clownen i nya batman filmen, och inte sovit mer än någon timma per natt, ständigt rastlös och kaffedrickande för att hålla glöden uppe. enligt diverse media så utreds hans död som en överdos.

jag blir så ledsen och tom inuti när jag läser om hur unga skådespelare som fastnat i destruktivt leverne går bort, så unga, först renfro bara 25 år gammal och nu ledger 28 år gammal. att hans fd. fästmö är michelle williams, som man känner igen från dawson's creek, är i trollhättan just nu och spelar in moodyssons nya film mammoth och att de tillsammans har en 2-årig dotter gör inte direkt saken lättare att släppa och vifta bort som ytterligare en destruktiv kändis nedgång. nog för att han ryktats ha lekt loss ordentligt efter uppbrytningen, men vem skulle inte göra det. jag törs knappt fråga vem som kommer att dö härnäst.

rest in peace brad.

blev faktiskt uppriktigt ledsen nyss när jag läste att skådespelaren brad renfro hittats död i sitt hem i los angeles. de har inte kunnat fastställa någon dödsorsak ännu, men han har sedan länge haft svåra drog och alkoholproblem. fan alltså, ännu ett ungt liv. han blev bara 25 år gammal. kommer ihåg honom som liten kille i klienten och senare i en av mina favoriterfilmer sleepers, samt den riktigt realistiska bully. fan vad onödigt. han är en av få unga skådespelare som verkligen hade karisma och talang. uppvuxen med sin mormor och har varit i trubbel med rättvisan ett antal ggr.

crush.

kan det vara extremt tidiga vårkänslor som redan börjat spira omkring mig eller har jag kanske bara gått och blivit pang boom förälskad, sådär vid första ögonkastet? egentligen så är det nog inte så, med tanke på situationen, men oh my god vilken enormt söt och mysig kille jag har tillbringat de senaste timmarna med. förmodligen är det en kombination av övertrötthet och hormoner, samt en oj så fin 21 åring - ett lammkött som jag verkligen skulle vilja sätta huggtänderna i.

jag ihopmorphad med kändisar.

som bambi på hal is.

jag sitter i ett hörn av en stor läsesal, låtsas vara förskunken i en bok men är mer är vanligt medveten om min omgiving. han står några meter bort, i ytterkläder och en grå mössa neddragen över öronen, talandes med någon vid en annan bänk. vi får plötsligt ögonkontaktoch han harklar sig lite för högt och genomskinligt och jag sjunker ner än mer, lägger handen på kinden och stirrar ner i boken, som för att försöka försvinna. han står kvar någon minut till och jag gör allt för att göra mig så liten som möjligt, men samtidigt med en känsla av att jag borde vinka till honom och le. men det gör jag inte, för det syns i hans blick att han kommer ihåg mig, och jag kommer verkligen ihåg hans nödlögn och nästintill pinsamma prestation. för det är vinter och vår 2007 och jag är dragen och delar en taxi hem med två okända killar, varav en är ytterst tilldragande och jag är inte den som säger nej när tillfälle ges.

han pluggar nationalekonomi, har varit ett år i New York och är bara här och "hälsar" på någon vecka, ska snart tillbaka igen, han lånar sin systers lägenhet och vi plumsar dit direkt från taxin. det är stökigt och han släger en stor ryggsäck på soffan intill. han har klumpiga fingrar och kommer alldeles för snabbt. jag plumsarhem bara någon kvart senare. någon månad senare ser jag honom ute igen, här hemma, för jag befinner mig verkligen inte i NY.

men nu är det januari 2008 och han har precis harklat sig lite för högt och jag har försökt att bli osynlig där jag sitter i en av universitetsbibliotekets läsesalar. men det slutar inte här, det är tydligen 'min' dag idag och när jag sneglar en bit bort i läsesalen ser jag ett annat bekant ansikte, lockigt svart hår, en keps och ett leende bredvid en kort tjej. påväg ut till en kopiator ser jag honom i ögonvrån när han sitter på en soffa och pratar med en tjej, han ser ut som förr, men betydligt mer attraktiv än jag minns honom och hans ögon är inramade av långa svarta ögonfransar.

det är sen vår 2002 och jag bor i kollektiv, han kommer hem till mig sena kvällar efter att ha jobbat som diskare på en krog för att ha råd att ta sin examen i statsvetenskap. han vill mer än jag och sista gången jag hör av honom drar jag en nödlögn och säger att jag träffat en kille och inte kan träffas mer.

jag ser honom igen när jag är på väg till toaletten, en dålig manöver från min sida för att få se honom. jag vågar inte heja, utan går med snabba steg till toaletten. på vägen ut från biblioteket stannar jag upp för att titta in mot den nya lindellhallen, hör hur två personer pratar och vänder mig om för att se ännu ett fyllemisstag skynda förbi, utan att se mig. det är som om de samlas där idag, för att påpeka något för mig. jag skyndar med snabba steg ut från byggnaden, för att komma ifrån allt. utomhus är det mörkt och plusgrader, det prasslar i träden av smältande snö och mitt huvud dunkar som under ett migränanfall. när jag väntar på bussen ställer sig en kille och en tjej en bit ifrån och pratar om hur de håller på att inreda sina studentlägenheter, och jag kommer på mig själv med att nästan börja gråta, men jag blinkar bort tårarna och stirrar ner på glittrande snö och mina röda reebok som försöker hitta en fast yta att stå på.

scully plus mulder lika med stön.

ibland vet man redan innan att man kommer att få till det. det är någonting med stämningen och humöret (frågan är kanske om man kan undvika sådan stämning om man förfestar till marvin gayes låtar?) för att sedan möta upp en gammal gymnasiekompis plus ett antal hyfsat heta ekonomkillar.

jag tror bara att det är vid 02-tiden en lördagnatt efter x antal öl, lakritsshots och trånande blickar som man anser att det är genial idé att skicka kåtsms till hyfsat främmande man. okej att det inte är första gången och okej att jag kände mig som en riktig slampa efteråt men borde man inte lära sig? jag fyller snart 25, det känns som om det är dags. seriositet, snälla!

jag har hört ett par ggr att jag liknar dana scully, eller rättare sagt gillian anderson. det var väl inte särskilt jättejävla konstigt att jag då lät en fox mulder-look-a-like föra in den i min våta en sen lördagsnatt. det tråkiga var väl mest att han inte var så fox:ig morgonen efter. 2008 börjar med en del action och helskotta om inte mulder hade den näst största jag varit med om. jag som brukar gilla lagom, har kanske varit med om en revolutionerande upptäckt...

I love Gossip girl.

Jag har precis sett säsongsavslutningen av första Gossip Girl-säsongen och fullkomligt älskar serien, som snart kommer att sändas även här hemma, eftersom kanal 5 köpt in den. Den kallas för det nya O.C. och det finns många likheter, skådisarna är unga, rika, snygga och har tonvis med problem, både vanliga och lite mer lyxiga sådana, det handlar om sex, pengar, droger och skandaler. Den är dessutom skapad av Josh Schwartz som skapade the O.C och baserad på Cecily von Ziegesars populära bokserie.

I huvudrollerna är blonda Serena van der Woodsen som kommer hem från en tids skola på annat håll efter vad som kan beskrivas som ganska dekadent och skandalöst leverna, Serenas karaktär har jämförts både en och två gånger med Mischa Bartons i OC, sedan har vi Blair Waldorf, den bitchiga men innerst inne väldigt känsliga innetjejen och Serenas till-och-från-bästis (väldigt lik Summer Roberts i the OC, både till sättet i början av serien och utseendemässigt). Sen har vi innekillarna, den luriga och sviniga Chuck Bass och Blairs pojkvän Nate Archibald. En outsider i serien är Dan Humpfry som sedan länge varit head over heels förälskad i Serena, och hans lillasyster Jenny, som gör allt för att få vara med i Blair och Serenas innegäng. Kul att veta är även att berättarrösten och självaste gossip girl, som är den allvetande skvallerkåta bloggerskan spelas av Kristen Bell (Veronica Mars, Heroes m.m). Serien har premiär på kanal 5 tisdagen den 29 januari.

Serien utspelar sig på deras privatskola, barer och fester kring Upper East side i NY och i karaktäreras paradvåningar. Kläderna är precis som påtalats i otaliga modebloggar är exeptionellt moderiktiga och välmatchade och Blair är lite av en levande reklampelare för Chanel. Hennes huvudsignum är också hennes ofta mönstrade eller färgglada strumpbyxor. Serena däremot har en lite mer avslappnad hippieliknande stil, men fortfarande tuff och modern. Killarnas kläder ser ut att vara direkt tagna från catwalken, och man blir nästan avundsjuk på deras sjukt snygga skoluniformer snyggt matchade till halsdukar och koftor. Seriens amerikanska hemsida listar karaktärernas kläder och väskor, allt för att tittarna ska kunna kopiera eller inspireras av sina favoritkaraktärer.

you make me crazy.

jag blir så trött.

lagom pigg efter lite drygt 5 timmars sömn, men jag kan ju inte sova bort hela dagen, även om mycket av den redan passerat. sitter och försöker få liv i mig själv genom en stor kopp starkt kaffe och en bananashake (en liten proteinkick innan promenaden).

jag vet inte om ni följer med "dramatiken" på englas blogg. ett drama till stor del skapat av bloggerskan själv. tydligen hade någon snott en bild på hennes dotter och använt den i privat syfte, som sin egen dotter. engla med noll skinn på näsan jämför stölden med våldtäkt: " jag håller inte med om att man får skylla sig själv som lägger ut bilder på nätet, att folk har rätt att missbruka dem just därför. Det är som Stina skrev att det är som att rättfärdiga en våldtäkt för att det var sent och mörkt ute" och blir sedan förstörd över att många anser att hon får skylla sig själv, och att att många även tar illa upp och undrar hur fan hon kan jämföra en en internetstöld med våldtäkt. efter det går engla ut med pekpinnar och predikar efter läran "allt du gör får du tillbaka". det är precis samma offerroll och snyftningar som alltid efter att hon kritiserats. efter det följer en stunds bloggtystnad och sedan hot om att sluta blogga. när hon tillslut överröst av tillräckligt många "Åh nej, sluta inte blogga" fortsätter hon som om ingenting hänt.

det är sådana här saker som får mig att bli lite brydd kring hennes uppträdande, trots att så många avgudar henne och följer hennes minsta vink, så bryter helvetet lös efter att ett fåtal (i jämförelse med hur många som hurrar) ifrågasätter henne. det kanske är det som är charmen, att hon är så jävla privat i perioder och aldrig censurerar sina känslosvall. det komiska i situation är väl att hon verkligen försöker undvika att blogga om sitt privatliv, något som uppenbarligen inte går sådär jättebra. jaja, jag är fast och fortsätter läsa, trots att jag just nu mest hyser förrakt.

imorgon eller senare idag.

ska jag berätta en snuskig hemlighet. men först ska jag sova för natten (morgonen?). man vet att man har en helt jävla vriden dygnsrytm när grannarna börjar duscha, smälla i dörrar, låsa lås och hasa ner för trapporna, morgontrötta och sura för att behöva gå till jobbet tidig måndagsmorgon.

till och med milo (min ena katt) sitter och gäspar trött i ena stunden för att sedan sitta fint och sova. jag hoppas att jag kan sova, för jag känner mig uppspelt efter att ha sett helt suveräna illusionisten. det slog mig att jag helt missat den, trots att edward norton har huvudrollen.

remix.

nu har pappa och övriga familjen kommit hem från phuket och thailand. 05.42 landade dom med det trånga och dåliga planet (enligt pappas utsago) och han svor i samma veva att aldrig mer sätta sig på ett sådant plan inför en så lång resa. air finland kör nämligen samma slags plan som normalt kör inrikes. ingen höjdare, kan jag tro. själv åkte jag jumbojet när vi åkte mellan sthlm och bangkok för några år sen, mkt bekvämt med egen video vid varje stolsrygg och gott om utrymme. hur som helst, det är märkligt hur mycket man saknar sina nära när dom är iväg några veckor, kanske mest just för att dom är så långt bort. annars kan det ju dröja ett par veckor emellan vi träffas, trots att vi bor i samma stad. nu hoppas jag bara att jag hinner träffa farmor innan hon sätter sig på bussen norrut imorgon.

jag har beställt en parfym från taxfree, så snart har jag doften remix från emporio armani i min ägo :)

filmsortering.

Har nyss upptäckt den ultimata verktyget på imdb för en filmälskare. Kanske lite sent, men det är som det sägs, bättre sent än aldrig. Man kan göra listor över alla filmer man sett, eller vill se, kategoriserade i olika genrer och man kan sätta sina egna betyg, skriva små omdömen och sedan dela med sig av dessa. Helt sjukt bra för mig som försökt sammanställa listor på alla filmer jag sett, och herregud vad jag sett många. Ikväll såg jag gone baby gone, den var lite för lång - som många amerikanska filmer, och ganska seg i mitten men sen på slutskedet lyfte den igen. I den spelar också Casey Affleck, som är riktigt riktigt sexig. Har aldrig gillat hans storebror (Ben) men lillebrodern är yummy.

elefantsmycken.

Alla som känner mig litegrann vet att jag har en rätt rejäl elefantfetish. Nu när pappa & co är i Thailand har jag bett dom att leta efter prydnadselefanter eller smycken med elefanter till mig. Jag håller tummarna och hoppas på en rik elefantskörd.

2008.

Då har man avgett några nyårslöften då. Jag ska börja promenera minst fyra gånger i veckan och spendera mindre pengar på tidningar. Hoppas jag kan hålla det. På nyår var jag hemma hos V och H och vi började med maten vid fyratiden. Jag gjorde en riktigt gräddig potatisgratäng med mkt vitlök i och H och M tillagade en white snake, en fläskfilé inlindad i mördeg med massa kryddor och skinka i fårorna, samt lindad som en orm. Inspirerad från en rockkokbok. :) Till efterrätt gjordes en sjukt god mousse av grädde, vit choklad, och massor av bär som garnering. Blir hungrig och sugen av bara tanken. Riktigt trevligt sällskap, jag och S och V har firat nyår tillsammans i flera år och det är alltid lika skoj. Eftersom V bor så centralt kunde vi bara promenera några hundra meter för att se det, faktiskt riktigt bra, fyrverkeriet mitt i stan. Så vi kom dit bara någon minut efter, skålade i champagne (eller mousserande vin för att vara precis) och såg de sprakande vackra skenet bakom rådhuset. Att natten fick en dryg avslutning kanske inte ska nämnas, men eftersom den sista nattbussen var sjukt försenad och jag blev tvungen att gå hem, visserligen med sällskap, så var mina ben alldeles röda och förfrusna efter 40 minuters gång i minusgrader, glänsande snö och alldeles för tunna strumpbyxor under kort klänning och kappa.